LillaLuckanLuckornas UtställningarMånadens konstnär BK

Sten Snickars i LillaLuckan, Helsingfors – april–maj 2019

By 12 april, 2019 No Comments

Sten Snickars är grafiker och illustratör. Sten har gått konstgymnasium, studerat konst på Nyckelviksskolan i Stockholm och studerat grafisk design på Novia i Jakobstad. Sten är AD på tidningen Astra, gör grafisk design  för Förlaget och har gjort barntidningen Gurkin tillsammans med Olya Tsikhanchuk.

Berätta om utställningen!

– Jag har inspirerats av låtsaskompisar. Det är låtsaskompisar i djurform, alltså djur som inte finns. Mitt namn på utställningen är ”Låtsasdjur”. De är ganska fria att tolka. Vad är vingar, vad är fötter, var är munnen? Sånt tycker jag är intressant, för folk kan uppfatta det på lite olika sätt. Jag kan själv börja skratta när jag tittar på dem, för man vet inte riktigt vad de känner och tänker. Djuren har inga namn, men det skulle ju vara roligt om de som ser dem hittar på egna namn, tänker jag. Att de får leva i folks fantasi.

När jag illustrerar inspireras jag väldigt mycket av skaparglädjen man hade när man var barn. Ett skapande som inte handlar om resultatet utan om stunden då man skapar. Så jag försökte vara i den stunden då jag gjorde utställningen. Jag har aldrig skurit i trä förr, och inte täljt heller. Men jag tänkte att det verkar ju kul så det gjorde jag.

Hade du själv låtsaskompisar när du var liten?

– Jo, jag hade två låtsaskompisar när jag var barn, och ett var ett djur. Men det var ett djur som finns, nämligen ett låtsaslamm som jag tog med mig hem efter att vi hade varit och tittat på lamm. Lammet hade jag bara en dag för min mamma tyckte han var så bråkig att jag måste säga hejdå till honom. Men jag hade också en låtsaskompis som hette Anna. Hon bodde i ett träd utanför vårt hus, och jag minns hur hon såg ut. Jag tejpade ihop en massa papper i storlek A4 och ritade henne på dem så jag kunde visa hur hon såg ut då hon stod bredvid mig.

Konstverken är väldigt färgglada. Vad är ditt förhållande till färger?

– Jag tycker att man kan bli så glad av jättestarka färgkombinationer. Det är också något jag minns från barndomen, att man kunde gå in helt i en färg och bara existera i den. Det går ju inte att använda färger på det här sättet i alla jobb man gör, men om man gör något för barn kan man ju lika gärna göra något som man själv hade tyckt om.